Host, host..

Nu börjar klockan snart närma sig sen eftermiddag och jag sitter på ett kolsvart lager och dricker te. Henke tittade precis in borta från Boys 2 Men och ifrågasatte varför de va så mörkt i personalrummet. Men huvudet känns mycket behagligare när det är släckt. Hostan fortsätter att hålla i, men måste nog erkänna att den tyska hostmedicinen ändå gett lite verkan. Ögonen är glansiga och näsan rinner. Plus att jag ser ut som ett ösregn, men det är sånt man får ta. Blev tipsad av en söt kund att börja preparera mig med vitaminer. Så om en stund då mamma tittar in och tar över skall jag springa bort till hälsokosten och rådda upp ett lager med näringsämne. Så hädanefter, mina kära bloggläsare skall ni aldrig mer höra mitt gnällande angående små sjukdomar. Tack å adjö!